Intuition

intuitionweb

Intuition- finns det? Om det finns- hur skulle det kunna fungera?

Jag har länge funderat på detta med intuition. Det var nog det jag trodde minst på av allt som fanns på den ”flummiga” himlen. Jag har alltid varit skeptisk. Ibland lite för mycket kanske, men hellre det än att bara köpa allt som sägs.

Jag om någon hade ingen intuition alls. Men under en kursvecka hos en känd tv-profil, kom de tankarna helt på skam, och en ny insikt infann sig. Jag har alltid försökt få min världsbild att kunna relatera till det vetenskapliga.

Inom yogan har jag varit motståndare till detta med intoning och strupljud som ingen kunde förklara varför det gjordes. Men längre fram i mitt sökande hittade jag en mycket viktig nerv i kroppen; Vagusnerven. Det är i princip flygledaren i din kropp. Den har koll på alla dina inre organ, sköter dialogen med hjärnan om hur mycket stresshormoner, adrenalin, nor-adrenalin och kortisol som skall kopplas på, och den sköter mycket annat.

alb_ein_intweb

Den är oftast understimulerad, och därmed ger den felsignaler i kroppen som kan ge oförklarlig smärta i muskler och hud, feldosering av hormoner. Men med strupljud, vibrationer, rörelser, så kan vi öka tonus i denna nerv och få läkning, balans, ett fungerande hormonsystem. Bland annat.

Samma sak har det blivit med detta med intuition. Jag fick handgripligt på kursen se att även jag hade detta. Det var en rätt överväldigande upplevelse. Det gick att känna in och få info om vad som pågått och pågår i människor utan de vanliga sinnesorganen. Det troliga är att vi gör det i vardag mer eller mindre dagligen. Men vi märker det oftast inte. Bruset runt oss är för stort, intuitionen är för subtil. Den försvinner i bruset.

Jag började tidigt tänka i elektrisk spänning, atomer, elektroner, neutroner och protoner. Jag kan inte så mycket om det, men jag förstår att finns elektricitet, spänning från vår organism, så är det självfallet något som finns runt oss. Hela tiden. När jag läste boken ”Fältet” av Lynne McTaggart, så var det en rad som verkligen fastnade i huvudet. ”Var tar du slut?” Ja, var tar du slut? Vid fingerspetsen? Lite längre bort? Det du kallar luften runt dig är atomer. Du är atomer. Allt runt dig är elektrisk spänning. Du är elektrisk spänning. Allt är någon form av spänning. Stark eller svag.flet_lmct_webb

Det innebär i realiteten att vi står i kontakt med allt. Känn på det ett tag. Tänk. Känn. Var slutar du? Är det en tillfällighet att du tänker på någon och vederbörande ringer?  Självklart inte. ”Jag satt precis och tänkte på dig när du ringde!” Det är en rätt vanlig situation. Alla har troligen varit med om den. Den signalen mellan er är snabbare än elledningen eller satelliten som skickar signalen via gps. Du känner den direkt.

Eller rättare sagt du förnimmer den. Med ett sinne du inte känner till så mycket eller känner av så mycket. Än. Vi kan kalla det intuition. Det kunde i princip heta vad som helst. Det är ett annat sätt att kommunicera. Subtilare, kräver avslappning. Kräver ett Icke Fokus. Att du bara är. Du känner mer än tänker. Du är inte i bruset. Du är stilla i sinnet. Jag skulle vilja säga ofokuserad, men svagt iakttagande. Inåt. Mer reflexiv.

Åter till kursen. Där fick jag handgripligt ”läsa av” personer jag inte kände, visste inte vem stod bakom mig med händerna på mina axlar. Men det jag ur ”tomma intet” fick fram, det var omvälvande. Att kunna uppleva, se med ett inre öga, ungefär som när du tänker på en kompis, en situation, eller en händelse, och du ser den inför ditt inre öga. Du ser ditt lagrade minne. Ungefär så såg jag vad de andra varit med om, såg händelser, såg små brottstycken ur deras liv.

Mycket av det jag då fick berätta av vad jag såg, sade personen att det stämde, ibland med tårar i ögonen. Upprepade gånger kom det saker som vederbörande glömt bort, och dagen efter kom och sa att det stämde. Börjar vi tänka i elektricitet och spänning, så är det inte så sabla märkligt det här med Intuition…


Om du vill utveckla detta med din intuition, så finns det några mycket enkla saker att hålla sig till:

  • Tänk inte. Det är fördärvet för intuitionen. Allt runt dig, bruset i dina tankar, hela det brusande livet, är en slöja som hindrar intuitionen att få sin uppmärksamhet.
  • Var uppmärksam. Se, känn, upplev, de mest subtila, ibland idiotiska saker som dyker upp i ditt intuitiva sinne. dal_leo_int_web3
  • Du kommer mer och mer att utveckla din intuition. Det är som att lära sig cykla. Du finslipar hela tiden.
  • Diskutera inte med det som kommer upp. Då har du kopplat in hjärna och sinnet. Där börjar utsuddningen och inbromsningen. Våga vara öppen, lita på det som kommer, hur konstigt och idiotiskt det en verkar vara.
  • Ibland tar vi fel. Det måste vi få göra medan vi lär oss. Desto mer du provar, ju säkrare blir du på att känna igen det ”äkta” som kommer till dig.
  • Meditera gärna regelbundet. Sök stillhet. Sök tystnad. Försök få till dessa saker några gånger per dag eller per vecka.
  • Träna på att andas korrekt. Försök lära dig den yogiska djupandningen, den lugnar, skärper sinnet.

Genom att försöka träna på att känna det du upplever, så skärper du det sinne du vill utveckla. Att hela tiden ha en medvetenhet. Träna på att vara medveten om att du andas. Förnim det här yogiska djupa andetaget in och ut. Det skärper ditt sinne att få upplevelser från andra delar av kroppen.

Sidan kommer att utvecklas mer, det här är första steget…


Länkar: